”Trump säger som det är”
Easley, South Carolina.
Joes är en enkel och trevlig restaurang som ligger längs stora vägen genom Easley, en liten stad i South Carolina med 20 000 invånare, nästan alla vita.
Easley är inte känt för någonting men de jag talar med nämner gärna Clemsonuniversitetet och dess berömda fotbollslag. Fast det ligger förstås inte Easley utan i grannkommunen Clemson.
Servitrisen på Joes heter Lois och dagens luncherbjudande är två varma korvar med bröd och köttfärs ovanpå. Man kan också få hamburgare. När jag berättar att jag är svensk reporter och ska skriva om Donald Trump säger Lois:
– Han blir en bra president.
Easley ligger i Pickens, det mest republikanska länet i South Carolina, här röstade drygt 73 procent på republikanen Mitt Romney i förra presidentvalet. Ordföranden för Republikanerna i Pickens heter Phillip Bowers, en skäggig och vänlig karl i medelåldern. Nu kommer han in genom dörren och frustar, det spöregnar ute, det har öst ner hela morgonen.
Med sina glada ögon, sin nästan späda kropp och sina mjuka händer – han arbetar på personalavdelningen på ett stort energiföretag – är Bowers inte en typisk konservativ långt ut till höger på amerikanska vischan. Inte som vi föreställer oss dem.
Han beställer hamburgare. Jag tar korv.
Vi är marinerade i religion här. Därför passar oss republikanerna bättre. Men de kristna tror inte att de är perfekta, j a g är inte perfekt. Så varför skulle inte Trump få en chans trots att hans tro inte är så stark? Phillip Bowers
Lois kommer med maten.
– Trump säger som det är, säger hon. Han är en outsider.
Bower ber bordsbön.
Han ser ut som en kontorist var som helst i världen. Karlarna ett par bord bort ser däremot ut som vi föreställer oss vapenälskande och gudfruktiga bondlurkar: långt skägg, snickarbyxor och kepsarna på huvudet när de äter. Han med längst skägg heter Charlie. Han vill inte berätta sitt efternamn för han vill inte ha regeringen på sig.
De pratar om att ta vapnen ifrån oss. Det skrämmer folk. Det är något fel i skallen på den som vill ta vapnen ifrån oss. Jag bär pistol så mycket jag vill! Jag kan ha den dold och jag kan ha den öppet. Det har jag stöd för i konstitutionen. Och jag behöver inte be någon om tillstånd. Charlie
En av Phillip Bowers vänner, Jeff Willis, han har ett byggföretag och investerar i fastigheter, sätter sig vid vårt bord.
– Jag har fem vapen varav en pistol i bilen. Jag har dem av princip, det är filosofiskt. Har du vapen kan du skydda dig mot regeringen. När regeringen fruktar folket har vi demokrati, när folket fruktar regeringen – då har vi tyranni.
Bowers säger att han äger 15–20 pistoler, hagelgevär och vanliga gevär men ändrar sig och prutar till 10–15. Charlie stryker sig över skägget och säger att han äger ”ett par, hm, ett par”, och sedan ler han klurigt.
– Jag får prata fritt, det är en självklarhet för oss alla. Men när det kommer till vapen vill en del människor ha restriktioner. Det är väldigt konstigt, säger Bowers.
Det är dagen efter den stora debatten i Charleston mellan de republikanska presidentkandidaterna. Allihop har de självklart talat om rätten att ha vapen och de har låtit krigiska, som om USA befinner sig under ständig attack (vilket Rick Santorum hävdade).
Ted Cruz sa att USA:s fiender ska få känna kraften i landets vrede.
Chris Christie sa att USA:s motståndare måste förstå att det finns gränser för nationens tålamod.
Jeb Bush sa att militären (sedan länge världens i särklass starkaste) måste byggas upp igen.
Ben Carson varnade för en synkroniserad attack med en atombomb som slår ut elnätet samtidigt som någon inleder en cyberattack och spränger en ”smutsig bomb” – en extremt radioaktiv.
Donald Trump stod mitt på scenen och varnade för invandrare. ”Den illegala invandringen är bortom all sans och vett. De säger att jag är en arg man. Ja, jag är arg! För vårt land är en enda röra.”
Han vill stoppa muslimer från att resa in i USA. Han vill bygga en hög mur mot Mexiko. Han säger att amerikanerna måste sluta vara politiskt korrekta.
– Trump har sagt det som behöver sägas om invandrarna, säger Charlie.
– Jag har alltid gillat Trump, säger Jeff Willis. Han talar utan att kolla opinionsmätningarna först. Han skjuter från höften. Han säger att vi ska bygga en mur mot Mexiko och låta mexikanerna betala den. De vanliga politikerna i Washington säger att det är vansinne. Men fråga tio affärsmän och de svarar: Okej, vi bygger och vill inte Mexiko betala så drar vi pengarna från biståndet. Det är klart vi klarar det.
– Trump säger vad han tycker, säger Lois.
Så går samtalet på Joes lunchservering. Phillip Bowers och Jeff Willis vill skrota det amerikanska skatteverket. De vill ha en minimal stat och minimal skatt och de vill att folk ska få sköta sig själva.
– Lämna oss i fred så klarar vi oss bra, säger Bowers och skrattar.
Det är inte högerpolitik och nationalism av europeisk tappning. Bowers, Willis, ett gammalt par som tittar in för att få sig en snabb bit mat och Charlie och hans vänner är snarare cowboys som förenas i sin misstro mot etablissemanget, mot världen (”man respekterar inte USA som man brukade”), mot muslimer (”att stoppa invandringen av muslimer är extremt, men vi lever i extrema tider”), och det mesta som kommer från politik och myndigheter (”jag bryr mig inte om samkönade äktenskap eller om någon röker marijuana, folk får göra som de vill och regeringen ska inte lägga sig i”).
– Vi vill inte ge bort våra dollar till folk som är för lata för att resa sig upp, säger Charlie och tillägger något som är tvetydigt, det ger en känsla av att han sänder ett budskap:
– Barack Obamas mamma var vit. Så jag säger att han är vit. Han är en vit pojke som försöker göra en mans arbete, en vit pojke som försöker göra en mans arbete.
– De andra republikanerna är för liberala (= vänstervridna), säger någon annan vid bordet.
– Vi är inga korkade, gudfruktiga, obildade, vapenälskande bonnlurkar som Obama har utmålat oss som. Som d e vill se oss! säger Charlie.
– Trump talar för folket, säger Lois när hon kommer med menyn.
Han gillar människor. Jag är säker på att Trump skulle kunna gå in här, äta en burgare och prata med alla på ett bra sätt. Och sedan flyga härifrån i sitt eget plan. Han skiljer sig från de andra. Jeff Willis
Jag studerar matsedeln och väljer glass med colasås, chokladkaka och extra valnötter som serveras i en stor djup tallrik med matsked.
